Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att båda grupperna till exempel saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i ungefär 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället små rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Det gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt ta bort mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Emellanåt kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig oerhört långa perioder totalt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i till exempel mat eller att färga garn med det för att erhålla naturfärger.

Som man kan se så är mossor och lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.