Mossor och lavar

Mossor och lavar är ett par ibland till synes identiska växter, men de skiljer sig åt på flera olika sätt. Båda kan växa över sten och har inget rotsystem och suger upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar även likheterna slut.

Mossa trivs på platser med mycket väta och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är oftast gröna i färgen och tar upp vatten och näringsämnen med hjälp av porer i sina bladliknande utskott eftersom de saknar adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förbinder växten tillsammans med underlaget.

Mossa växer i marker som är näringsfattiga, sura samt blöta, exempelvis illa skötta trädgårdar. Mossa är under normala omständigheter – med bra dränering, bra pH-värde och ordentligt gödslat – inte lika resistent som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.

Mossa kan i regel klara att bli uttorkade under längre perioder, och när det åter blir vått och fuktigt så kommer mossan att föröka och sprida sig. Mossa trivs även att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel samt skiffer, vilket medför att de kan börja växa på taket.

Det är betydelsefullt att man håller efter sitt tak så att mossa inte ska kom igång och växa på det eftersom det leder till att fukt hålls kvar på taket och i minimala materialsprickor. När vintern och kylan därefter kommer, kan det resultera i att takpannorna spricker och man får fuktskador samt mögel på vinden samt resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa och väggmossa.

Lavar å andra sidan, växer helst på torra och soliga ställen. De är en symbios av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att utgöra stomme och beskydd åt algen samt att suga upp näring samt vatten. Algen bildar i gengäld energi via fotosyntes från den upptagna näringen. Vanligtvis är lavar grå till färgen, men många andra färger finns.

Lavar saknar stjälk, rotsystem samt blad och suger upp vatten och näring ovanifrån och de är väldigt känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga bekymmer att klara sig totalt utan vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav och renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.

Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark samt jord, men de kan även förekomma ihop med örter och mossor. En del lavar växer på trädstammar och erhåller då sin näring från vatten som sipprar över växten. Det innebär en långsam tillväxt för laven.

Andra lavar växer på stenar och utsöndrar då diverse syror som långsamt löser upp stenen samt utsöndrar olika mineralämnen som laven kan ta upp. Artindelning när det gäller lavar är emellanåt komplicerad, eftersom det i själva verket rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet och utseendet skänker laven sitt namn och det är framförallt svampen som avgör på vilket sätt laven växer samt hur den ser ut.

Mossor och lavar är alltså ganska vitt skiljda, när man ser lite närmre på det! Vill man ta undan mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.