Hur gör man åtskillnad gällande mossor och lavar?

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan!

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flera områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta medför att mossa ibland gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som alltid står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är följaktligen angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste avlägsna det för hand, inte bruka bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att fixa de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara väldigt bedårande eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte bara odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara oerhört användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.