Lite fakta om lavar

Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp – vanligtvis en sporsäcksvamp – och en alg, eller i en del fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens åtagande är att bistå med uppbyggnad, skydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med sin fotosyntes och därmed med energi.

Det är huvudsakligen svampen som utgör laven och bestämmer hur den växer och ser ut. Laven består av överbark samt underbark vilket i stort enbart är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken utgår utskott som tillåter laven att foga vid underlaget.

Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bäst i torra och ljusa miljöer (även om det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med markant variation. De förökar sig både sexuellt samt asexuellt. Många lavar gillar att expandera på till exempel sten. Dessa lavar utsöndrar ämnen som sakta bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgå. Vill man undfly att lavar förstör och förfular takpannor kan man motverka med Tvärstopp eller avdöda aktuellt angrepp med hjälp av Fulstopp.

Svampen som bygger upp skelett för laven utgörs i flertalet lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är väldigt omfattande och utgör närmare en tredjedel av samtliga svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de efteråt utsöndrar så att de kan föröka sig. Olika typer av mögel, så som borstmögel samt penselmögel. Alla sporsäckssvampar är dock inte av ondo, exempelvis jästsvampen är ju väldigt uppskattad!

Då lavar emellanåt liknar diverse mossor kan det ibland vara svårt att separera de tu. Om man misstänker att det växer mossa till följd av väta i ens trädgård eller annat så ska man tänka lite till innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med hjälp av Fulstopp så avdödas både mossa, lavar, antraknos och alla gräsmattans svampsjukdommar och virus.

En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar har inte stjälk, blad och rot. De kan klara sig totalt utan vatten och torkar då ihop och hamnar i dvala. Mossor däremot är vanligtvis gröna till färgen, har både vanligtvis stam och blad och har rottrådar (även om de saknar faktisk rot). De växer även helst där det är fuktigt. Det är således troligare att det rör sig om mossväxt, alternativt mögel, i en fuktig källare än om lavar!

Lavar är över lag sett känsliga för luftföroreningar, dock i väldigt växlande grad. Anledningen till varför luftföroreningar är så hotfulla för lavar är därför att de inte har rotsystem och tvingas ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar orsakar skador på lavens algdel. Detta leder i vissa fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att återställa sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna obalans i energigivande och -tagande förorsakar inte allt för sällan lavens död.

Eftersom mögel och mossa gärna uppfattas som skadeväxter har lavar många användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som funkar som primitiva antibiotikum eller ämnen som kan användas åt färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav ges man olika färger – rött, orange, brun… listan kan göras lång. Inte nog med det så har lavar särskilt i svåra tider ätits. Lavar består av riklig mängd kolhydrater (upp mot 90%) samt en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan också använda laven i brödbakning.

Lavar kan alltså vara riktigt nyttigt!